Har du sett min olyckssyster 

Frågar jag min olycksbror

Vi förenas i vår vanmakt,

jag min syster och min bror

Såg du henne springa,

såg du åt vart håll hon drog

Såg du hennes tårar rinna,

såg du om hon log

Såg du om min oro är befogad käre bror

Tror du att det gått så illa

som jag anar som jag tror

Vi förenas i vår vanmakt över tingens existens

Över dom som ser en syster

eller bror men inte nänns

Sträcka ut en hand

till den som trasslat in sitt nät

Har någon sett min syster

Såg någon om hon grät

Har du sett min olyckssyster 

käre vackra olycksbror

Tror du att hon tog en genväg

dit jag anar dit jag tror

Vi förenas i vår vanmakt 

i vår vanära och skam

Vi är starka i vår vilja

men når ändå inte fram

Var var jag då jag behövdes

var var jag då hon var svag

Var var jag då hennes livsvilja 

tog ledigt för ett tag

Var var jag då hennes gnista 

tycktes slockna och dö ut

Var är min olyckssyster 

låt det inte vara slut

Nu blir skuggorna så långa

och förändrar vad man ser

snart är mörkret tätt in på oss 

då ser vi inte mer

Kom hit min olyckssyster 

innan natten faller på

Jag är rädd för jag är rädd om dig,

det måste du förstå

Om världen är ett slagfält 

om allting är en strid

Om vi är lätt förvirrade om allting är på glid

Då behöver jag min syster, 

jag behöver henne så.

Du får inte ta någon genväg,

nej, du får inte gå.