091028 2339
091028 2336
Suki da yo, anata ga hoshii.
Jag tycker verkligen om dig, jag vill ha dig.
Jag tycker verkligen om dig, jag vill ha dig.
091028
(till clibbe) -Du är en tröst för gråtna ögon du är min fallskärm när jag faller om natten-
(till elis) -Du sover som ett barn åh jag saknar att kunna sova så-
(till mamma) -Du äger mitt blod och du är slagsmålet jag aldrig kan vinna-
Och jag känner mig bara så jävla tom ibland
Jag klarar mig aldrig ensam
Jag klarar mig aldrig ensam
(till ema) -Jag kan aldrig mäta mig med ett hjärta så gott som ditt
Det är så stort och sväljer mig helt jag är Gabriel på väg ner genom himlen-
Och jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam
Och jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam
Och jag känner mig bara så jävla tom ibland
Jag klarar mig aldrig ensam
Jag klarar mig aldrig ensam
Hittade den här, och kom på att det fortfarande är sant.
Hittade den här, och kom på att det fortfarande är sant.
091026
Just i detta nu, är jag beredd att dö.
Vart är yxan mot mitt huvud, kniven mot min strupe, arseniken i mitt vin?
Jag får inte blanda alkohol med mina tabletter mot infektion.
(Men vet ni vad? I couldn't care less). En Halloween utan alkohol är som jag utan teater.
ta mig till kärlek loggade precis in på msn. ta mig till kärlek är en utav de bästa.
Bloggen som hör till finns här. Skriver underbart fint må jag säga.
Tvillingsjälar.
Vart är yxan mot mitt huvud, kniven mot min strupe, arseniken i mitt vin?
Jag får inte blanda alkohol med mina tabletter mot infektion.
(Men vet ni vad? I couldn't care less). En Halloween utan alkohol är som jag utan teater.
ta mig till kärlek loggade precis in på msn. ta mig till kärlek är en utav de bästa.
Bloggen som hör till finns här. Skriver underbart fint må jag säga.
Tvillingsjälar.
091023 0108
under en himmel svart
enda belysningen är en ensam gatlampa
gör röken från min cigarett till ett förtrollande moln
och mitt hjärta kastar sig ur kroppen,
till ditt.
sprudlande tankar om kommande dagar, helger, veckor
fyllan kan värma mig en stund,
men du värmer länge, länge.
en omfamning, eller bara beröring
jag längtar längtar längtar
och längtar ännu mer.
enda belysningen är en ensam gatlampa
gör röken från min cigarett till ett förtrollande moln
och mitt hjärta kastar sig ur kroppen,
till ditt.
sprudlande tankar om kommande dagar, helger, veckor
fyllan kan värma mig en stund,
men du värmer länge, länge.
en omfamning, eller bara beröring
jag längtar längtar längtar
och längtar ännu mer.
091023
sms och tomater
uggla och msn
väntan och världar
kroppens trötthet mot jorden
sinnet som vandrar över kuddarna
takbrädor och flackande ögonfrasar
orgasmer till musiken blandas med ångest för imorgon
eller är det idag.
uggla och msn
väntan och världar
kroppens trötthet mot jorden
sinnet som vandrar över kuddarna
takbrädor och flackande ögonfrasar
orgasmer till musiken blandas med ångest för imorgon
eller är det idag.
091020
NU ÄR DET DAGS. NU DÖR DU.
091019 2220
Vad som helst för dig
Jag sitter här i mitt tonårsrum, lyssnar på musik och dricker vin. Tänker på vattendroppar på fönsterrutorna och ciggen jag snart ska röka. Se mig vrida huvudet mot fönstret, och titta ut.
Föreställ er mitt likgiltiga ansikte när jag lyfter mitt gröna plastglas med colasmörj och tar en klunk, balanserar den i munnen och sväljer med en grimas.
Tänk er hur jag ser ut när jag sjunger högt till Skräcksvettsfläckar med Navid Modiri & Gudarna.
Utsikten från balkongen blir ett soundtrack till dina drömmar.
Jag sitter här i mitt tonårsrum, lyssnar på musik och dricker vin. Tänker på vattendroppar på fönsterrutorna och ciggen jag snart ska röka. Se mig vrida huvudet mot fönstret, och titta ut.
Föreställ er mitt likgiltiga ansikte när jag lyfter mitt gröna plastglas med colasmörj och tar en klunk, balanserar den i munnen och sväljer med en grimas.
Tänk er hur jag ser ut när jag sjunger högt till Skräcksvettsfläckar med Navid Modiri & Gudarna.
Utsikten från balkongen blir ett soundtrack till dina drömmar.
091019 2149
Varje gång jag går sönder syr jag ihop mig själv med nål och tråd.
Jag lånad en diktsamling av Peter Nilsson på biblan idag, och jag vill skriva ner en utav hans dikter som jag gillade.
Real life
Jag lånad en diktsamling av Peter Nilsson på biblan idag, och jag vill skriva ner en utav hans dikter som jag gillade.
Real life
Livet mitt är så naturtroget, det är precis som på riktigt, som om allt jag är med om verkligen händer, som att jag äter och sover och skiter och går till jobbet, precis som om jag är med om allt det där i verkligheten, det är hur häftigt som helst, helt realistiskt alltihop
091019 0338
För att klargöra;
bloggen är min connection mellan tankarna och er.
För jag kan inte se er i ögonen och be om hjälp.
bloggen är min connection mellan tankarna och er.
För jag kan inte se er i ögonen och be om hjälp.
091019
Jag undrar just hur många som skulle våga konfrontera mig i verkligheten (eller över huvud taget för den delen) om jag skrev här att jag ville dö. Let's try:
Om jag nu ska gissa på hur många som kommer konfrontera mig i verkligheten (eller över huvud taget) så blir antalet inte högt. Skulle nog gissa på att ingen skulle bry sig det minsta och därför tar jag heller aldrig upp det face-to-face.
Övrigt:
Jag hatar frågorna "Hur är det? :/", "Hur mår du egentligen?" och "Vad tänker du på?".
Första och andra frågan ställs alltid utav artighet, för när jag ger svaret "Det är helt okey" så är det helt okej. Det är inte dåligt eller något jobbigt, det är helt okej.
Den sista frågan är hemsk. För hur ska jag kunna förklara mina tankar?
-Vad tänker du på?
-Stjärnorna, alkohol, musik och snö.
Ni skulle aldrig förstå. Poeten skulle förstå. Poeten skulle bara titta på mig och veta exakt vad som gömde sig bakom mina ögon.
Och bara för att jag har skrivit där uppe att jag gör en undersökning på hur många som kommer att reagera så kommer några reagera.
Och jag vet exakt hur det kommer att se ut hörni;
"Hur är det med dig? :/"
"Det är väl okey :)"
"Säkert? Läste i din blogg.."
"Jaha, äh, men det är okey :P"
"Bra :) förresten, halloween blablabla"
Jag vill dö.
Om jag nu ska gissa på hur många som kommer konfrontera mig i verkligheten (eller över huvud taget) så blir antalet inte högt. Skulle nog gissa på att ingen skulle bry sig det minsta och därför tar jag heller aldrig upp det face-to-face.
Återkommer med resultat.
Övrigt:
Jag hatar frågorna "Hur är det? :/", "Hur mår du egentligen?" och "Vad tänker du på?".
Första och andra frågan ställs alltid utav artighet, för när jag ger svaret "Det är helt okey" så är det helt okej. Det är inte dåligt eller något jobbigt, det är helt okej.
Den sista frågan är hemsk. För hur ska jag kunna förklara mina tankar?
-Vad tänker du på?
-Stjärnorna, alkohol, musik och snö.
Ni skulle aldrig förstå. Poeten skulle förstå. Poeten skulle bara titta på mig och veta exakt vad som gömde sig bakom mina ögon.
Och bara för att jag har skrivit där uppe att jag gör en undersökning på hur många som kommer att reagera så kommer några reagera.
Och jag vet exakt hur det kommer att se ut hörni;
"Hur är det med dig? :/"
"Det är väl okey :)"
"Säkert? Läste i din blogg.."
"Jaha, äh, men det är okey :P"
"Bra :) förresten, halloween blablabla"
...
Jag är så van vid det här laget. Jag är så van vid att du aldrig tänker på mig och att du aldrig offrar för mig.
jag ska inte kräva jag ska inte kräva jag ska inte kräva
Ibland är jag kluven, vet inte vad jag ska göra.
Jag är så van vid det här laget. Jag är så van vid att du aldrig tänker på mig och att du aldrig offrar för mig.
jag ska inte kräva jag ska inte kräva jag ska inte kräva
Ibland är jag kluven, vet inte vad jag ska göra.
091018
Det är svårt att gömma sig i en öken.
Somnar med öppna ögon och drömmer om spöken. Hostar ut mitt liv från magen och lastar in med tankar. Ibland kastar stjärnorna blickar på mig som om jag vore en idiot, men jag bara ler och fortsätter dansa barfota på en äng i minusgrader. Tusen kjolar vill smeka mina ben, men jag snurrar för fort.
Faller,
för dig. Letar upp en fåtölj och drar upp fötterna tätt. Låter sinnet smittas av kylan och regnet. Ser på stjärnorna och klunkar himlahopp. Halsen bränner och svider som eld mot hud.
Idag kastar jag ut mina tankar! Idag letar jag upp mina gamla ballerinaskor med rosetter. Idag ska jag dansa till dödens orkester och buga för en oändlig publik.
På en äng.
Somnar med öppna ögon och drömmer om spöken. Hostar ut mitt liv från magen och lastar in med tankar. Ibland kastar stjärnorna blickar på mig som om jag vore en idiot, men jag bara ler och fortsätter dansa barfota på en äng i minusgrader. Tusen kjolar vill smeka mina ben, men jag snurrar för fort.
Faller,
för dig. Letar upp en fåtölj och drar upp fötterna tätt. Låter sinnet smittas av kylan och regnet. Ser på stjärnorna och klunkar himlahopp. Halsen bränner och svider som eld mot hud.
Idag kastar jag ut mina tankar! Idag letar jag upp mina gamla ballerinaskor med rosetter. Idag ska jag dansa till dödens orkester och buga för en oändlig publik.
På en äng.
091012 2351
Och jag saknar dina läppar och ditt varma skinn
Jag drömmer om att få komma ändå in
091012 2131
världen var vacker och så underbart skev
vi skruva till den vi vred och vi vred
tills livet vällde in på riktigt i oss med
091012
I lost myself.
Excel och mensvärk. Siffror som surrar i mitt huvud och monster i min mage.
Det är sol ute, men jag känner ingen värme längre. Känslokyla kanske. Eller så skyller jag på vädret i allmänhet som varje höst. Det är faktiskt så, att fler tar livet av sig på sommaren för att de inte kan skylla sin depression på vädret. För på vintern kan alla känna sig hängiga, eller hur? Men om man mår dåligt även när solen skiner och alla är glada.. Det är då man börjar fundera. Och sådana funderingar brukar inte sluta bra.
Jag har kommit fram till att jag vill ta emot hjälp nu, men jag vet inte alls hur jag ska gå till väga så allt kommer fortsätta vara som det var förut.
Ska jag anordna en liten träff där bara jag pratar och gråter? Tar man upp det på ett tillfälle då vännerna är där? Och om det tillfället aldrig kommer?
Jag vet inte.
Excel och mensvärk. Siffror som surrar i mitt huvud och monster i min mage.
Det är sol ute, men jag känner ingen värme längre. Känslokyla kanske. Eller så skyller jag på vädret i allmänhet som varje höst. Det är faktiskt så, att fler tar livet av sig på sommaren för att de inte kan skylla sin depression på vädret. För på vintern kan alla känna sig hängiga, eller hur? Men om man mår dåligt även när solen skiner och alla är glada.. Det är då man börjar fundera. Och sådana funderingar brukar inte sluta bra.
Jag har kommit fram till att jag vill ta emot hjälp nu, men jag vet inte alls hur jag ska gå till väga så allt kommer fortsätta vara som det var förut.
Ska jag anordna en liten träff där bara jag pratar och gråter? Tar man upp det på ett tillfälle då vännerna är där? Och om det tillfället aldrig kommer?
Jag vet inte.
091008 0020
Imorgon blir det avgång till Trollhättan för att hälsa på Jonathan. Vi har varit internetkompisar i 4 år och aldrig träffats, imorgon blir första gången. Man kan ju säga att det är aningen nervöst!
Nu stänger pappa av nätet.
pus.
Nu stänger pappa av nätet.
pus.
091008
We need pills to sleep at night.
Det låter i mina högtalare som om jag skulle få sms, och jag stannar till. Men det kommer inget sms. Och de gånger det gör det är det inte från Dig.
Du, som ännu inte har fångat mitt hjärta men som ändå är huvudkaraktären i min dagbok. Du, vars sinne är rent och har en själ fylld med kloka ord och poesi.
Hemligheten är att jag inte har hittat Dig än, Du har inte hittat mig. Men du finns där ute någonstans, det vet jag. För var det inte så, att vi alla har en själsfrände? "The one"? Jag vet att jag fortfarande är ung, och kanske inte träffar Dig på flera år. Men vem vet, imorgon kanske du bara står där och väntar på mig.
Som den där låten... "Av längtan till dig" av Cajsastina Åkerström.
I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig
men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nån
så såg jag att drömmen inte var sann
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det var enkelt och vackert
du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det finns ingen som lockat
mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta
att sakta försvinna
Alla skuggor,
allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
som stiger med solens fart
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött.
Det låter i mina högtalare som om jag skulle få sms, och jag stannar till. Men det kommer inget sms. Och de gånger det gör det är det inte från Dig.
Du, som ännu inte har fångat mitt hjärta men som ändå är huvudkaraktären i min dagbok. Du, vars sinne är rent och har en själ fylld med kloka ord och poesi.
Hemligheten är att jag inte har hittat Dig än, Du har inte hittat mig. Men du finns där ute någonstans, det vet jag. För var det inte så, att vi alla har en själsfrände? "The one"? Jag vet att jag fortfarande är ung, och kanske inte träffar Dig på flera år. Men vem vet, imorgon kanske du bara står där och väntar på mig.
Som den där låten... "Av längtan till dig" av Cajsastina Åkerström.
I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig
men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nån
så såg jag att drömmen inte var sann
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det var enkelt och vackert
du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det finns ingen som lockat
mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta
att sakta försvinna
Alla skuggor,
allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
som stiger med solens fart
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött.
091006 0339
Kate Nash - Shit Song
It is like I'm always thinking to myself
It is like I'm always thinking to myself
I'd like to meet someone else
It is like I'm always thinking to myself
I'd like to meet someone else
Darling don't give me shit
Cos I know that you're full of it
(You're full of shit, you're full of shit)
Darling don't give me shit
Darling don't give me shit
Cos I know that you're full of it
I'm sitting with my friends getting drunk again
On wine and I think about you
I'm sitting with my friends getting drunk again
On wine and I think about you
You don't have to think about yourself all the time
You’re full of shit
You know you don’t
No you don't have to be so up yourself all the time
You could come round mine, we could drink some wine
In the summer time, it could be quite nice
You could come round mine, we could drink some wine
In the summer time, it could be quite nice
Actually.. I think I might just have the bottle to myself
Darling don't give me shit
Cos I know that you're full of it
(you're full of shit, you're full of shit)
Darling don't give me shit
Cos I know that you're full of it
(you're full of it, you're full of it)
091006 0133
Sockret smakar salt i mina mungipor, och jag lägger mig på golvet med handlederna blottade.
091006
Ser du månen som jag ser månen?
091004 2218
Nothing lasts forever
Jag är rädd för att somna. Jag drömmer mardrömmar varje natt och vaknar med en enorm rädsla.
Jag önskar att det va ljust dygnet runt och att människan inte behövde sova.
Jag är rädd för att somna. Jag drömmer mardrömmar varje natt och vaknar med en enorm rädsla.
Jag önskar att det va ljust dygnet runt och att människan inte behövde sova.
091004
Sång till en fjäril
"Att dra av sig tröjan medan han tittar.
Att känna hur håret trasslar in sig i knapparna upptill, förbaskat!
Att så snyggt som möjligt ta sig loss ur härvan, sådärja.
Tröjan faller till golvet.
Elsa Marie har ingen behå under.
Pepsis blick är valhänt och undrande.
Han tittar på hennes bröst som om han landat på planeten Jorden i detta ögonblick. Pepsi, besökaren från mars. Nu borde han göra något med han bara står där som förlamad.
Han har ett slätt vitt bröst och ett par urtvättade blågrå kalsonger. När Elsa Marie sneglar ner mot hans kön och inser att han har stånd, då grips hon av panisk lust att dra på sig tröjan igen fort som bara den och springa sin väg.
Hon vill vända tillbaka till platsen hon just lämnat och återigen bli Esmeralda och Belle och Ariel - sagofigurer tryggt gömda i ett land av fantasier och fuktiga drömmar.
I stället står hon här i bara underbrallorna, och hon har själv frivilligt klätt av sig.
Gör något! tänker hon. Hallå! Men hallå!!!
Hon vet inte vem hon hojtar åt i sitt inre. Sig själv? Pepsi? Gud!? Hon har fått gåshud och golvet känns kallt under fötterna.
Pepsi tittar på henne utan att blinka. Han är panikslagen.
Hur vet hon det?
Hon bara vet det.
Prövande tar hon ett steg närmare honom. Då törs han också röra sig. Han öppnar sina armar mot henne. När de sluts igen står hon tätt intill hans kropp.
Ingenting annat finns.
Det bultar överallt.
Hon fryser.
- Vi går och lägger oss, säger hon.
Under täcket skimrar ett rött mörker. Hon känner på honom - hans huvud, ansikte, axlar, bröst, mage. Händerna vill inte längre ner än så. De vill stanna precis där de är.
Hon smeker hans mage. Han darrar och andas tungt.
Om han inte gjort det, då skulle hon kunnat tro att han var död. Han ligger still under hennes händer men hela hans kropp vibrerar. Plötsligt kvider han som ett djur.
Hon tar hans ena hand och lägger den på sitt bröst. Det vilar under hans kupade handflata som en fågel. Han trycker till så mjukt han kan och det känns som om himlen rivs itu.
Hon vill att han ska trycka hårdare, krama bröstet, verkligen hålla det, men han gör ingenting mer.
- Jag är rädd, säger han."
Hon vill vända tillbaka till platsen hon just lämnat och återigen bli Esmeralda och Belle och Ariel - sagofigurer tryggt gömda i ett land av fantasier och fuktiga drömmar.
I stället står hon här i bara underbrallorna, och hon har själv frivilligt klätt av sig.
Gör något! tänker hon. Hallå! Men hallå!!!
Hon vet inte vem hon hojtar åt i sitt inre. Sig själv? Pepsi? Gud!? Hon har fått gåshud och golvet känns kallt under fötterna.
Pepsi tittar på henne utan att blinka. Han är panikslagen.
Hur vet hon det?
Hon bara vet det.
Prövande tar hon ett steg närmare honom. Då törs han också röra sig. Han öppnar sina armar mot henne. När de sluts igen står hon tätt intill hans kropp.
Ingenting annat finns.
Det bultar överallt.
Hon fryser.
- Vi går och lägger oss, säger hon.
Under täcket skimrar ett rött mörker. Hon känner på honom - hans huvud, ansikte, axlar, bröst, mage. Händerna vill inte längre ner än så. De vill stanna precis där de är.
Hon smeker hans mage. Han darrar och andas tungt.
Om han inte gjort det, då skulle hon kunnat tro att han var död. Han ligger still under hennes händer men hela hans kropp vibrerar. Plötsligt kvider han som ett djur.
Hon tar hans ena hand och lägger den på sitt bröst. Det vilar under hans kupade handflata som en fågel. Han trycker till så mjukt han kan och det känns som om himlen rivs itu.
Hon vill att han ska trycka hårdare, krama bröstet, verkligen hålla det, men han gör ingenting mer.
- Jag är rädd, säger han."
091001 1956
A
K
K
A
Jag ser ett mönster här.
091001 1945
Same old story over and over.
Det rör sig i min kropp, något vill ut och bort. Jag hostar och försöker hjälpa det ut-
Men det stannar inlåst i mitt bröst. River sönder mig från insidan tills jag gråter blod. Fortsätter hosta, men smärtan av sönderrivna lungor får mig att sluta.
Jag ger upp, kommer alltid att ha det här monstret i mitt bröst.
Jag lyssnar på Placebo och det känns som att alla nervtrådar i hela kroppen dansar till musiken. Känns som att jag är hög. Jag kan ganska säkert säga att ni inte vet hur jag känner när jag lyssnar på musik. Trippen byggs upp till en explosion, och till slut somnar jag. Jag ljuger inte.
Jag har somnat till musik ungefär 85% av alla nätter i mitt liv.
Du blockerar mina luftrör, jag kan inte andas.
Det rör sig i min kropp, något vill ut och bort. Jag hostar och försöker hjälpa det ut-
Men det stannar inlåst i mitt bröst. River sönder mig från insidan tills jag gråter blod. Fortsätter hosta, men smärtan av sönderrivna lungor får mig att sluta.
Jag ger upp, kommer alltid att ha det här monstret i mitt bröst.
Jag lyssnar på Placebo och det känns som att alla nervtrådar i hela kroppen dansar till musiken. Känns som att jag är hög. Jag kan ganska säkert säga att ni inte vet hur jag känner när jag lyssnar på musik. Trippen byggs upp till en explosion, och till slut somnar jag. Jag ljuger inte.
Jag har somnat till musik ungefär 85% av alla nätter i mitt liv.
Du blockerar mina luftrör, jag kan inte andas.
091001
She thought that she could buy happiness by the bottle.
Ord som fastnat på trumhinnan, etsats fast på hornhinnan, fastbrända på tungan och nålade till fingertopparna.
Ord som skadar mig än, efter månader av minnesförlust.
Ibland vill jag inte vakna, av rädsla att göra något som får mig inlagd. Jag är nere på mina knän för er, men endå. Vad vill ni att jag ska göra!
Jag kan vakna så ibland, av att jag gapar och stirrar rakt ut i luften. När jag var yngre ville jag vara konstig. Jag ville att alla skulle mobba mig, slå mig, spotta på mig. För tjejerna i ungdomsböckerna var mina vänner. Är det väldigt konstigt att vilja ha en dålig barndom? Jag ville ha den erfarenheten så att jag kunde skriva böcker, kommer jag ihåg att jag tänkte. Jag önskar fortfarande att jag vore mobbad och utstött som barn. Jag önskar att jag hade varit mer udda, haft mer piercingar, färgat håret oftare, levt med en penna och ett block.
Jag skrev mycket när jag gick på högstadiet. Utomstående skulle kalla mig för emo, och jag kan väl inte annat än att hålla med. Men jag hade inte svart hår och tajta jeans. Jag hade glasögon och mammas gamla hängselbyxor. Fräknar som perfekt prydde mitt näsparti och gröna converse.
Jag var väl ganska annorlunda, men accepterad av några få. Några få som jag trodde var som jag, men det visade sig att bara utsidan var lika udda som mig.
Ord som fastnat på trumhinnan, etsats fast på hornhinnan, fastbrända på tungan och nålade till fingertopparna.
Ord som skadar mig än, efter månader av minnesförlust.
Ibland vill jag inte vakna, av rädsla att göra något som får mig inlagd. Jag är nere på mina knän för er, men endå. Vad vill ni att jag ska göra!
Jag kan vakna så ibland, av att jag gapar och stirrar rakt ut i luften. När jag var yngre ville jag vara konstig. Jag ville att alla skulle mobba mig, slå mig, spotta på mig. För tjejerna i ungdomsböckerna var mina vänner. Är det väldigt konstigt att vilja ha en dålig barndom? Jag ville ha den erfarenheten så att jag kunde skriva böcker, kommer jag ihåg att jag tänkte. Jag önskar fortfarande att jag vore mobbad och utstött som barn. Jag önskar att jag hade varit mer udda, haft mer piercingar, färgat håret oftare, levt med en penna och ett block.
Jag skrev mycket när jag gick på högstadiet. Utomstående skulle kalla mig för emo, och jag kan väl inte annat än att hålla med. Men jag hade inte svart hår och tajta jeans. Jag hade glasögon och mammas gamla hängselbyxor. Fräknar som perfekt prydde mitt näsparti och gröna converse.
Jag var väl ganska annorlunda, men accepterad av några få. Några få som jag trodde var som jag, men det visade sig att bara utsidan var lika udda som mig.
Har ni någonsin drömt om att dö? Har ni skrivit poesi på en sten i skogen? Har ni slängt er baklänges i högt gräs för att se om ni träffar en sten? Har ni någonsin velat ta ett liv så starkt att ni skadat er själva i stället? Har musiken fått era ögonfransar att dansa och blodet pulsera och koka? Har ni förstått innebörden med själen? Har ni väntat i åratal på svar som aldrig kommer? Har ni vandrat i snön en kall decembernatt och funderat på att somna? Har ni betett er konstigt bara för att andra barn ska hålla sig undan? Har ni skrikit högt och fått andra att gråta? Har ni dansat i regnet och älskat med luften? Har ni varit kära i en dröm? Har ni längtat till er sista dag? Har ni försökt glömma genom att hålla andan? Har ni supit er fulla på champagne och vodka och sprungit ute i sockar klockan fyra på morgonen bara för att i alla fall få känna att ni lever?
Det har jag.
