Jag skapar mina egna tankar.

Jag dör av längtan till nästa gång,

nästa tillfälle.

Ljuset i mina ögon kan jag tända och släcka.

Likaså dra bort och igen gardinen i min mun.

Jag vill kvävas av min luft. Jag vill slockna av min eld. Jag vill drunkna av mina tårar.

Ingen lycka.

Av misstag öppnar jag munnen, och där försvann du. Bort från mina drömmar!

Och nu står jag här, ensam i en svart natt utan stjärnor. Utan kryckorna under mina armar. Men jag ler, för himlen visade sig vara marinblå och alla stjärnor lyste gult och brann som min själ gör för livet. Trots att våra stjärnor dött finns himlen kvar.

Och himlen visar mig stjärnorna jag inte såg för att vi lyste så starkt.

Jag tittar upp och ser en stjärnhimmel och ännu en gång tänker jag på oss, de två stjärnorna som lyste starkast. Jag såg inga pigga stjärnor i natt. Det känns som att hela himlen vet om att vi inte längre brinner, och jag klunkar energi för att hålla modet uppe. Socker och avsmak blandas på mina läppar, och giftet mina lungor tar hand om stöts ut ur fingertopparna. Ögonen svider och mitt hjärta verkar ha slutat banka. Fast ändå är min puls så hög när jag tänker på dig.

Jag var nära döden idag, och det svider fortfarande i min kropp. Livet fortsatte att leva, och jag andades ut när bilen fortsatte rulla utan förhinder.

Radion spelar Blondie och jag kippar efter luft.

Kylan biter mig hårt i nacken och jag vandrar genom en rufsig, ovårdad gräsmatta. Det luktar sommar i en frys, blommor som skakar i takt till mina dimmiga andetag. Blodsband talar om kärlek och jag gråter utan att få uppleva känslan. Vinden kyler mitt bröst och hålet mellan lungorna andas ut. Jag hör ljudet från surrande bilar bakom skogen och undrar vart allt är påväg?

Huvudet är tomt och jag har fyllt ett block med nonsens. Nu beger jag mig till mitt hav av kläder och seglar in i tankarnas värld.

Medan blåsan spricker kan jag inte lyfta mina tankar från din luft som smeker min hals i mörkret. Sovandes och trevandes försöker vi leva med bakbundna händer, trotsar alla negativa vänskapsband och väljer en egen bana för tankarna. Men tankarna är svarta och jag vet inte ens om du delar dom med mig. Natten känns mycket mörkare när du inte lägger dina armar om mig. Den gick från marinblå till svart, och mina ögon mörknade med den.

Hur finner man djuret som sprang iväg för att dö? Kan man locka på det, kan man återuppliva liket innan asätarna anländer?

Två månader sedan min kropp självde och dansade till musiken från dina händer, två månader sedan mina läppar fick sitt sockerbehov mättat. Abstinensen är min livskamrat och jag faller för varje varm hand som lovar säkerhet för en natt. Min kropp gör sig redo för krig, min hjärna kopplas bort och hjärtat söker skydd i magen. (Magsyran planerar hämd för alla nätter med oro, och slukar kärlekens boning helt utan att lämna ett spår). Huvudet är tugnt och bröstet är tomt. Jag väntar på bekräftelse och ockuperar en öde busshållsplats med mina tankar.

Och åter igen tar jag ett andetag och älskar med luften.

Jag ligger på golvet omgiven av kläder, prylar och papper. Tankarna svävar i dofterna av tvättmedel och trycksvärta. Brädorna i taket är oändligt många, men jag har lyckats räkna dom en gång, 56. Det bubblar i magen av daimchoklad och händerna skakar. Jag tänker på er, och hur mitt hjärta vill dela sig i bitar och krypa in i era bröstkorgar och stanna där för alltid. Mina djupa andetag fyller bröstet med svavel och det bränner där någonstans, i mitten mellan lungorna. Gåshud på armarna för att ilskan bubblar under min hud och jag hostar ut något som liknar sång. Musiken får mig att slappna av i mitt klädhav och jag somnar in.

Hjärtat gråter av alla förluster från mina gångna dagar, för jag minns för väl. Men jag ska aldrig radera dina hjärtslag mot min trumhinna, aldrig. Hur kan ett hjärta bulta så högt, och bultade det för mig? Jag ligger vaken och funderar i en varm natt med The Postal Service som vaggar mina hjärnvågor. Och jag vet inte om jag saknar kroppen bredvid mig eller om jag bara har ett tomrum i mig själv att fylla ut. Och i så fall, vad ska jag fylla det med? Just nu känns alkohol och cigaretter som en bra idé.

Jag ser månen genom mitt fönster och kan inte mer än undra; ser du också på månen just nu?

Har vi månen tillsammans alls.