Bit mig hårt, så kanske det försvinner.
Kylan biter mig hårt i nacken och jag vandrar genom en rufsig, ovårdad gräsmatta. Det luktar sommar i en frys, blommor som skakar i takt till mina dimmiga andetag. Blodsband talar om kärlek och jag gråter utan att få uppleva känslan. Vinden kyler mitt bröst och hålet mellan lungorna andas ut. Jag hör ljudet från surrande bilar bakom skogen och undrar vart allt är påväg?
Elis stryker sig mot mina gåshudsben och överför tankar om lugn. Det är konstigt hur djur, speciellt Satanas katter, kan ta bort klumpen som badar i magsyra. Himlen breder ut sig över mina döva ögon och pennan börjar längta till havet. Sand emellan tårna och måsarnas klagande röster som ropar att glömskan är total! Smärtan är total! Ensamheten är total!
Hans ryggtavla var det sista jag såg innan jag blev ensam igen. Och brustna kärlekssånger spred sig som en löpeld i min kropp, och jag hamnade på golvet i en något onormal ställning, tänkandes på en tid med dig och hur det kunde ha varit.
Det är galenskap, det här. Det som hände i juni är inte glömt, för hur skulle jag kunna glömma?
Jag äter upp min hand för att stoppa smärtan från överallt. Vad skulle hända om jag dog av det?
Huvudet är tomt och jag har fyllt ett block med nonsens. Nu beger jag mig till mitt hav av kläder och seglar in i tankarnas värld.
Kommentarer ♥
Trackback
