Medan blåsan spricker kan jag inte lyfta mina tankar från din luft som smeker min hals i mörkret. Sovandes och trevandes försöker vi leva med bakbundna händer, trotsar alla negativa vänskapsband och väljer en egen bana för tankarna. Men tankarna är svarta och jag vet inte ens om du delar dom med mig. Natten känns mycket mörkare när du inte lägger dina armar om mig. Den gick från marinblå till svart, och mina ögon mörknade med den.

Hur finner man djuret som sprang iväg för att dö? Kan man locka på det, kan man återuppliva liket innan asätarna anländer?

Två månader sedan min kropp självde och dansade till musiken från dina händer, två månader sedan mina läppar fick sitt sockerbehov mättat. Abstinensen är min livskamrat och jag faller för varje varm hand som lovar säkerhet för en natt. Min kropp gör sig redo för krig, min hjärna kopplas bort och hjärtat söker skydd i magen. (Magsyran planerar hämd för alla nätter med oro, och slukar kärlekens boning helt utan att lämna ett spår). Huvudet är tugnt och bröstet är tomt. Jag väntar på bekräftelse och ockuperar en öde busshållsplats med mina tankar.

Och åter igen tar jag ett andetag och älskar med luften.