Nej.

Jag saknar känslan av att vara älskad och att älska.

Det var ett år sedan, nästan exakt, som jag kände så. Jag tror att det var den 26 april som vi sa att vi älskade varandra i din säng. Vi fumlade och vågade inte säga det. Du sa det först, nästan stammandes, och jag besvarade med en kyss och sa "jag älskar dig med". Efter den dagen vad det vi. Tills du tappade känslorna för mig under hultsfredsfestivalen och vi gjorde slut i slutet av augusti.

Nu är jag kär i K. En helt annan bokstav, och jag hoppas att du vill ha mig. Jag är hopplöst kär. Helt körd.

Jag gråter varje kväll för att jag är så orolig över vad du ska bestämma dig för, jag har inte riktigt fått ett svar.

Jag är kär i dig K. Och det gör så ont när jag inte är med dig.