Jag tycker om att fylla lungorna med giftet från dina blickar, de bränner som eld på mina läppar. Känslan över att vilja ha någon så mycket, att man inte bryr sig om vad som händer med kroppen... Jag vet, ni har hört det förut.

Sittandes med sorg i ögonen efter en dag av tårar. Tröttheten slår mig matt. Johnossi vräker sig över mig och min rörlighet stannar av. Jag andas lätt och det känns som att jag har hål i halsen. Som när man dammsuger med luftintaget på slangen öppet.

Seriöst... Jag ska nog kolla upp ifall jag har Borderline.


"Borderline är instabil personlighetsstörning,Centralt för borderlineproblematik är ångest som uppträder i form av emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, "svartvitt" tänkande, identitetsproblem, separationsångest och klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer.

En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själv som helt igenom värdelös eller direkt ond. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, fysiskt ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta resulterar i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen."

Min pappa säger att ni suger kraft ur mig. Min pappa är ju smart och ser väldigt mycket. Jag börjar tro att jag ger för mycket av mig själv.

Bland tankar och blödande ögon.

Det är en aning frustrerande, this life of mine. Men jag ska fortsätta le och offra mitt kött för er! För jag var inte tillräcklig, men jag ska vara tillräcklig. Älskar ni mig mer om jag kryper? Då kryper jag. Älskar ni mig mer om jag förnedrar mig själv? Då förnedrar jag mig själv. Älskar ni mig mer om jag förtränger alla mina egna tankar och bara fokuserar på era? Då lägger jag mitt liv i en förseglad ask och fokuserar på era liv.

Kom precis hem från sitta-ute-röka-prata-mys med Carroh. Känns bra att vi har löst det mesta nu och börjar på noll igen.

Tre år sätter sina spår.

Jag har hemligheter.

Jag ler mot månen och månen ler mot dig. Jag letar efter mina tankar, men dom har virrat bort sig i dammet från din framfart. Hostandes och fnysandes hamnar jag på marken bland miljoner småsten, och mina knän skrubbas blodiga. Skrikandes sätter jag fart på världen, får igång snurrningen och andas in dammet som nu täcker mina luftrör. En dammig astma kväver mig. Jag sträcker halsen och tittar upp mot den ljusa himlen, utan stjärnor. I mitt huvud flyter du runt på mina drömmar, och jag försöker fånga dig med spindelnät.

Våra stjärnor föll från himlen idag, och jag mår bra. Det sprakade och brann, explosivt. Jag täckte för ansiktet, fast lämnade en lite glipa för ena ögat för att kika på vår undergång. Våra kläder brann först, sedan dofterna i ditt hår, den mjuka huden och läpparnas sötma. Till slut återstod bara blodigt kött på ben, då vek jag undan blicken.

Alltså, jag känner mig som 13 igen :'D Benni är så jävla söt :'o Haha, tjena jag dör ^^

Jag ska hämta mitt paket från H&M idag :D! Omnom! Ska posa lite i kläderna sen ;D

Idag är en sjuhelvetes bra dag.

Idag var jag på skolan, was awesome. För jag ska plugga upp Matte B, Svenska B, Historia A, Samhäll A och Natur A. Detta gör att jag kommer få studiebidrag! Den här terminen ska jag plugga röven av mig, så att jag äntligen kan söka in till Kalmar och komma in nästa år. Vårterminen blir jobbsökande och sparande till Kalmar.

Ska man få i sig lite mat?
Jag har låst in alla känslor i magen.
No more dramaqueen. Jag peppar mig själv att ändra på mig, jag vill bli bra.

Jag ska leva! Och inte leta.

När jag först började lyssna på Markus Krunegård så fattade jag inte hans texter alls. Dom var otroligt flummiga. Men idag förstår jag allt. Och jag kan förknippa det mesta med mitt liv, jag tackar alkoholen och spotify.

Jag längtar tills jag fyller 20.

"- Have you ever loved someone so much that you didn't care what happend to yourself? You just had to be with him? If he looks at you, your heart stops. If you feel that breath on your skin, you just ache. Have you ever craved someone so much, that you didn't excist no more?"

Citat från en utav dom bästa filmerna jag vet. Psykisk terror hela filmen, perfekt. Liz är så... psykotisk. Jag har alltid varit faschinerad av det mänskliga psyket och dess obalans.

"- He was the reason I breathed. I stood there, felt my heart die, my soul wither. I wanted to be with him so much that I could just feel myself slip into the air. But then I though, at least this way he never grows old, he never cheats on me, never leaves. This way he just stays perfect."

Det är vackert.

Jag har slutat leva. Jag bara tänker på dig.
Tanken på dig med någon annan får mig att vilja springa ut framför en bil.
Jag mår inte bra.

Kroppslig kontakt med någon annan än dig gör mig illamående.
Det är bara du som får se på mig, röra vid mig.
Du satte fram foten och jag föll för dig, igen.

Jag har aldrig känt såhär innan. Jag kan föreställa mig kroppslig kontakt med någon annan, men med en sådan avsmak att jag kommer på mig själv att rynka på pannan och nästan må illa. Det är bara med dig det känns bra, rätt.
Nu fattas bara du.

Jag har svikit dig, omedvetet.
Min bästa vän, du och jag, jag har släppt dig för en sekund och du försvann till din skugga.
Höll jag i dig överhuvudtaget? Var det en papperskopia, ett hologram? Har jag stöttat Dig, försökt hjälpa Dig, tröstat Dig?
Är jag värdelös? Kan alla andra läsa dina tankar? Vad ska jag lära mig? Ska jag lära mig? Vill du ha mig kvar? Litar du på mig? Finns det något att lita på? EXISTERAR JAG?

Jag har svikit dig, omedvetet.
En tredjedel av min kropp, Ema, är vad du är. Du är mitt hjärta, delen som får min kropp att fungera. Du pumpar ut blodet i mina ådror, du är mina bultande kramar.

Du tycker vi bara tänker på oss själva. Jag kan bara tala för mig själv, men jag säger att jag aldrig slutar tänka på alla andra. Den här sommaren har varit otroligt påfrestande för mitt sinne. Jag har inte varit 100% uppmärksam på min omvärld, för jag ville förbättra mig för er skull. Jag har varit på kurs i mitt huvud, and it paid off. När jag väl är tillbaka i verkligheten, vad händer då? Världen har förändrats över en sommar, eller mitt synsätt på världen? Huvudsaken är den, vilket jag har lärt mig nu, är att om man vill ha hjälp så får man fråga efter den. Ingen människa kan läsa tankar, ingen människa är längre kapabel till att se smärta.

Du bad mig att visa mina känslor innan dom sprack som en ballong och skadade alla nära mig. (Ska inte en lärare i engelska kunna tala engelska?) Du har låtit dina känslor bubbla tills det kom ett avgörande hugg och lät allt forsa ut. Jag talar av erfarenhet när jag säger att det är lättare för en själv att släppa ut lite luft i taget, för det smärtar inte lika mycket, som du sa till mig.

Jag lider, för att du lider.
Jag är inte bra på att uttrycka mig  så att alla förstår, och jag vet inte heller om alla tar det på rätt sätt. Men jag älskar dig, Ema. Och jag kommer ALDRIG släppa dig.

Döda mig!

Stjärnfallet är jag, och du är himlen jag föll från den dan.

Jo, jag har tänkt. På en massa. Bland annat så har jag tänkt på hur illa jag har hanterat situationer/problem mellan mig och andra människor. För i stället för att ta itu med det och lösa det, så kickar jag ut personen ur mitt liv. Men sen går det ett tag, och fan vad hålet i bröstet växer. Jag har inte vetat vad det beror på, men nu vet jag.

Har tagit ur min piercing nu! Det könns mysko. För den åker inte in igen :< Jag kommer ha sån seperationsångest! Men den kan inte vara kvar, gnuggar mot tänderna och jag blir paranoid att tänderna ska skadas otroligt mycket :/

Jag har svårt att förklara saker! Och så var det med den saken.

Idag har varit sjukt segt! Jag gick upp vid halv 12-12 typ, och har inte gjort någonting! Jag käkade frukost med syrran och sen satte jag mig vid tv:n och kollade på Top Model 2 och Project Runway. Och lite MTV. Sen satte jag mig vid datorn och har suttit här sedan dess :( Eller nej, jag kollade på Bones, How I Met Your Mother och 2½ men för en stund sedan med. Jag har så tråkigt :(

Ja, jag har designat om lite igen, mest för att jag ville lägga upp bilder med vit bakgrund utan att det ser helt miffo ut.

Lyssnar på Cute Is What We Aim for, omnom!