I lost myself.

Excel och mensvärk. Siffror som surrar i mitt huvud och monster i min mage.

Det är sol ute, men jag känner ingen värme längre. Känslokyla kanske. Eller så skyller jag på vädret i allmänhet som varje höst. Det är faktiskt så, att fler tar livet av sig på sommaren för att de inte kan skylla sin depression på vädret. För på vintern kan alla känna sig hängiga, eller hur? Men om man mår dåligt även när solen skiner och alla är glada.. Det är då man börjar fundera. Och sådana funderingar brukar inte sluta bra.

Jag har kommit fram till att jag vill ta emot hjälp nu, men jag vet inte alls hur jag ska gå till väga så allt kommer fortsätta vara som det var förut.
Ska jag anordna en liten träff där bara jag pratar och gråter? Tar man upp det på ett tillfälle då vännerna är där? Och om det tillfället aldrig kommer?

Jag vet inte.