Tidsfördriv
1. Tror du att vi fortfarande håller kontakten om ett år?
3. Tror du att jag har varit full?
4. Tror du att jag har rökt/snusat?
6. Litar du på mig?
7. Hur mycket tycker du om mig på en skala av 1-10?
9. Har jag någonsin sagt nått snällt/fint om dig till dig?
10. Vad tycker du att jag skulle passa att jobba som?
11. Vet du något jag gillar mycket?
12. Säg något helt ärligt till mig som du verkligen menar, vad som helst.
Taylor Swift - Teardrops on my guitar
Drew looks at me, I fake a smile so he won't see
That I want and I'm needing everything that we should be
I'll bet she's beautiful, that girl he talks about
And she's got everything that I have to live without
Drew talks to me, I laugh 'cause It's just so funny
That I can't even see anyone when he's with me
He says he's so in love, he's finally got it right
I wonder if he knows he's all I think about at night
He's the reason for the teardrops on my guitar
The only thing that keeps me wishing on a wishing star
He's the song in the car I keep singing, don't know why I do
Drew walks by me, can he tell that I can't breathe?
And there he goes, so perfectly
The kind of flawless I wish I could be
She'd better hold him tight, give him all her love
Look in those beautiful eyes and know she's lucky cause
He's the reason for the teardrops on my guitar
The only thing that keeps me wishing on a wishing star
He's the song in the car I keep singing, don't know why I do
So I drive home alone, as I turn out the light
I'll put his picture down and maybe
Get some sleep tonight
He's the reason for the teardrops on my guitar
The Only one who's got enough of me to break my heart
He's the song in the car I keep singing don't know why I do
He's the time taken up but there's never enough
And he's all that I need to fall into...
Drew looks at me, I fake a smile so he won't see.
Åh, hur många gånger har jag inte känt såhär.
Slutar andas
Jag kan inte andas, för min hals står i vägen för luften. Du sitter i min hals, du kväver mig och får mina ögon att rinna över.
JAG MÅR INTE BRA.
Men det ska jag inte berätta för någon.
Men det ska jag inte berätta för någon.
Byta, eller ge upp
Anna Ternheims cover på Broder Daniels Shoreline är helt otrolig. Fantastiskt.
Vad är nytt?
Mitt hår är klippt ojämnt, mina lungor känns lättare, jag känner mitt hjärta på platsen det ska sitta, musik låter finare, men min hud ryser vid minsta tanke fortfarande.
Läste precis om ditt skitpsyke, och du fick mig att hata mig själv. Låter jag så?
Jag ska aldrig tycka synd om mig själv igen.
(I alla fall inte så att någon ser)
Hur ofta ser man sitt liv från utsidan? Det frågar jag dig.
Du, vars sinne är så mörkt och befläckat som en gruvarbetare.
Man kan inte ändra sig själv om man inte vet vad som ska ändras på.
/care
/care
Mvh, Dramaqueen, Attentionwhore och Den störda.
"Jag kan ju inte hjälpa att jag är dum i huvudet."
"Jag kan ju inte hjälpa att jag är dum i huvudet."
Fantastiskt
Telefonerna fungerar inte, och jag andas och skakar.
Tänker på kärlek och vänskap, och lite där i mellan. Är det så svårt?
Kan man få ett svar?
Lite besviken, jag har trots allt försökt.
Månskensregn
Det är något som vill upp ur min hals. Det växer, och jag mår illa av att tänka på mig själv.
Det är så mycket jag måste göra, träna nu också? Vill bli fit, passa in på idealet.
Vill vara fin i dina ögon.
Tar på min kropp, vill skära bort hälften.
Jag trodde jag kommit över min sjukdom, att det inte var något som belastade mig.
Men jag känner mig så otroligt äcklig. Jag är så besviken på mig själv.
Skriva novell om en bortskämd yngling med ångest, nej tack.
Spinga flera hundra mil för att bli smal och slimmad, nej tack.
Göra läxor och skriva prov, nej tack.
Avlida, ja tack
Melodika
Chockade rop när rekordet i poäng slås i Melodifestivalen. Jag andas och hamnar 10 år tillbaka i tiden.
Jag kommer dö. "EVENTUALLY!"
We need pills
Svart läggs på vitt, och jag målar väggarna röda. Mitt sinne är bakbundet. Får inte skrika, får inte gråta!
Jag ser violett.
Världens nyanser är inte lika klara längre. Du rastererar dina bilder och får bort övergången, jag skuggar på min oändlighet.
Slå ihjäl mig, ät upp mig. Hosta upp benen och lär den gamla hunden att sitta.
Betongväggar fyllda med pop-posters rasar.
Färgen jag haft i burkar på hyllan exploderar i protest.
Allt blir kaos och färg, mitt huvud dunkar.
Min kropp tar inte längre smärtan från vinden, metallen eller självmordstankarna. Den lever sitt eget liv och ger mig fläckar.
Ett huvud fyllt med fläckar, som för att visa utåt hur dålig jag är på insidan.
Min kropp säger ifrån.
Och med ett sista skrik i natten från min kropp, signar jag ut.
"Jag mår skit, se här!"
I'm losing control, letting go tonight
Jag gråter igen,
men idag är det lyckotårar.
Taking Control
Skräcken är en morgon när solen är blek
den är 100, den är 100
Lovers Lair
Pirrar det lika mycket i din mage när vi hör varandras andetag? Är mitt hjärta det enda som hoppar över ett slag när vi känner varandras puls? Är det bara min kropp som felar när våra läppar möts? Ryser du också av lycka när vi ligger bredvid varandra? Får du lika ont i käkarna av leendet som inte vill släppa när vi skickar små meddelanden?
Fjärilar blandas med lejon och jag hostar fram nåt som liknar sång.
Vaken
Musiken tystar mig och jag står stum och ser på dig. Mitt sinne är ett hopkok av trådar som slagit knut på sig själva.
Du bara skrattar och stampar i gruset som gör hål på dina converse. Jag kan känna ditt blod pulsera, för du är så nära mig. Jag kan höra hur ditt hjärta pumpar järnet genom dina armar och ben.
Ditt skratt studsar mellan husväggarna och landar i mina öron. Jag hamnar på mina knän och skrapar händerna röda. Du ser ner på mig med puppyeyes, som om jag för en sekund skulle ge vika och lyssna.
Spark, slag.
Jag ligger på rygg och ser molnen dansa över himlavalvet. Solen sticker i ögonen, och jag känner mig helt okey söndertrasad.
Jag tar ett andetag och älskar med luften.
Underbara liv
Tusen getingar surrar i min kropp och jag har is på utsidan som får min hud att knottras. Bubblan jag levt i har gått sönder, och verkligheten smiter in i sprickorna. Men vi ska ju vara glada att solen skiner.
Smärta vann över stolthet
Jag har ångest inför varje minut, hål i hjärtat och vikter i bröstet. Jag vill bara att allt ska vara perfekt, precis som stunder förr. Då jag mådde bra av varje andetag, längtade till varje tidig morgon och älskade det eviga sällskapet.
Men idag ser inte ut sådär. Jag kvävs av luften jag andas, sover till 12 varje dag och känner mig som den sista människan kvar.
Smärta vann över stolthet
Du grät ljudlöst och salt
Som en som ångrar så mycket
Men ändå omhuldar allt
Du grät för att trycket i bröstet
Ville spränga dig inifrån
Jag ser inget fel i att vara vilsen
Jag stod ute och rökte igår, luften var kall och röken stack i näsan som den brukar. Som vanligt blickade jag upp mot min älskade stjänhimmel och till mitt förtret fanns där inte så många vakna. Men två starka stjärnor brann, och då tänkte jag på oss. För vi brinner starkare än alla himlens stjärnor ihop.
Och visste du, att om man kisar och verkligen stirrar på en stjärna, så kan man se den brinna. Det är sant! För ingen stjärna är stadig, inte ens vi som brinner starkast.
Och visste du, att om man kisar och verkligen stirrar på en stjärna, så kan man se den brinna. Det är sant! För ingen stjärna är stadig, inte ens vi som brinner starkast.
Jag stod ute och rökte idag, luften var fuktig och röken försvann i stjärntårar. Molnen var ivägen för mina älsklingar, och jag kände igen mig. Hur ofta har jag inte suttit i det våta gräset en juninatt med en cigg i ena handen, och drömt om att synas?
Jag längtar till de där juninätterna. Kanske kan jag i år dela dom med någon som känner samma sak när vi blickar upp mot kärleken.
Jag blir tagen av stjärnorna, kidnappad. Mitt sinne vandrar och försvinner uppåt. Som de underjordiska gör med Ronja, fast tvärt om. Jag hör dom viska till mig, "kom.. kom!". Jag gillar det, rent av älskar att vara vilsen. För visst är vi alla vilsna?
För visst är vi alla vilda.
Jag blir en ny person imorgon. Äter upp mig själv och spyr upp en något matsmält version, som lever på kräkreflexen, spontant. Som att göra ett avgörande val under ett ögonblick. Det har jag gjort.
Jag vill skriva vackert, förförande farligt, men misslyckas.
