Jag ser inget fel i att vara vilsen
Jag stod ute och rökte igår, luften var kall och röken stack i näsan som den brukar. Som vanligt blickade jag upp mot min älskade stjänhimmel och till mitt förtret fanns där inte så många vakna. Men två starka stjärnor brann, och då tänkte jag på oss. För vi brinner starkare än alla himlens stjärnor ihop.
Och visste du, att om man kisar och verkligen stirrar på en stjärna, så kan man se den brinna. Det är sant! För ingen stjärna är stadig, inte ens vi som brinner starkast.
Och visste du, att om man kisar och verkligen stirrar på en stjärna, så kan man se den brinna. Det är sant! För ingen stjärna är stadig, inte ens vi som brinner starkast.
Jag stod ute och rökte idag, luften var fuktig och röken försvann i stjärntårar. Molnen var ivägen för mina älsklingar, och jag kände igen mig. Hur ofta har jag inte suttit i det våta gräset en juninatt med en cigg i ena handen, och drömt om att synas?
Jag längtar till de där juninätterna. Kanske kan jag i år dela dom med någon som känner samma sak när vi blickar upp mot kärleken.
Jag blir tagen av stjärnorna, kidnappad. Mitt sinne vandrar och försvinner uppåt. Som de underjordiska gör med Ronja, fast tvärt om. Jag hör dom viska till mig, "kom.. kom!". Jag gillar det, rent av älskar att vara vilsen. För visst är vi alla vilsna?
För visst är vi alla vilda.
Jag blir en ny person imorgon. Äter upp mig själv och spyr upp en något matsmält version, som lever på kräkreflexen, spontant. Som att göra ett avgörande val under ett ögonblick. Det har jag gjort.
Jag vill skriva vackert, förförande farligt, men misslyckas.
Kommentarer ♥
Klottrat av: Trubadurben
tänk om alla kunde skriva något som var värt att läsa
Trackback
