Cyanide & Happiness @ Explosm.net

Jag har frågat mina nissar också, men dom jobbar och pluggar :(

Elina och Madde har dock inte svarat, ska försöka ringa dom nu, puss hej!

Men NU ska jag nog vara nöjd med blogg-designen :)

Pappa kom precis in på mitt rum och bad mig komma ner till badrummet för att inspektera hans öra. Då har alltså en liten spindel krypit in där och sprang runt på hans trumhinna så att det lät som en mal eller nåt! UUH!

Jag tog den på en tops och syrran mosade den. Så det blir nog regn imorn, förlåt!

Hihi, nu kliar det på hela min kropp och jag ska gå ut och röka.

På onsdag ska jag visst till gnosjö och dricka mig full på folköl och dansa med Olof. Det blir nice! Någon nisse som vill följa med?

Jag sa hej då till min älskade, rosa Sony Ericsson idag. Tappade den i golvet en sista gång! Nu är jag fast med en gammal ful Sony Ericsson, tills jag köpt en ny med min lön i höst :( Alla bilder är borta, fan. Alla sms från K är borta .__. Jag har kvar alla nummer iaf. Men resten då :c Jag får inte tänka på det, kommer säkert komma på fler saker jag har kvar i den mobilen då. Det är ju bara teknik!

Varför blir man så leden över att en mobil går sönder? Känns som att livet har stannat av!

Nu har jag ju en fungerande mobil med alla nummer, men jag hade halva mitt liv i min rosasöta mobil :(

Oh well, r.i.p.

Cyanide & Happiness @ Explosm.net

Michaels musik har gjort mig glad, och det är så synd att han är borta.

Jag hann ju inte se dig live!

Hoppas att du är på något ställe där du slipper alla anklagelser och all press. Ingen människa förtjänar att leva ett sånt liv.

Vila i frid, Michael Jackson!

Ska in till arbetsförmedlingen idag igen och lämna lite betyg och arbetsintyg som pappa har på jobbet och kopierar nu. Sen blir det väl att köpa cigg med, mums.

Imorgon ska jag träffa min Clibbe-babe som har varit i gbg en vecka med Ema! Jag och Clibbe ska ha myskväll, för det behöver vi. Typ kolla film och snacka en massa girltalk :D Alla tjejer behöver en sån kväll.

På söndag kommer förmodligen Ricard hit och kollar film! Det blir trevlans, bor ju så nära så det är ju nästan skamligt att inte träffas :D

Jag mår faktiskt bra idag. Succesivt har jag klättrat uppåt från i söndags, och allt känns lite lättare. Jag tror att jag kommer komma över K med lycka i kroppen, för han är fortfarande min vän, och vi bråkar inte. Jag kan prata med honom utan att hjärtat försöker hoppa ur kroppen och ta självmord, utan att mina lungor ska vridas till oigenkänlighet, utan att mitt bröst ska spricka av trycket inifrån.

Jag tar gärna emot en liten gåva i form av en sån är smaskig klocka! 261 kr kostar dom, men det känns nästan värt. Blir att köpa när jag får min lön i augusti!

Jag älskar flaggmönster, och speciellt Storbrittanniens flagga, mhm!

Har bytt ut kärlek med musik.

Har bytt ut känslor med celibat.

Har bytt ut livsglädjen med längtan till döden.

Luften blir som betong när jag andas in, och jag faller ner till marken.

Varför blir jag kär?

Jag blir bara sårad i slutändan ändå.

K... jag hade hoppats på dig. På att du var bättre än dom andra.

Men jag hade visst fel. Alla killar är likadana, och jag ska aldrig bli kär igen.

Jag lyssnar på Smashing Pumpkins, ryser, kippar efter luft och hatar mig själv. För i slutändan är det alltid mina nålar som punkterar mina lungor.

Ja, jag gör väl det. Men det betyder inte att känslorna kommer och går som ett förkylningsvirus.

Och jag har ju varit med om det så många gånger att jag borde kunna klara det, ännu en gång.

Jag vet så att detta är sant när man ser det ordagrant, men jag kan ändå inte sluta se mig själv som en lägre varelse. En man hånar? Jag ser den här meningen som ett slags "sluta lipa, du har ju klarat det förut? Lägg av med allt whine nu och var partyparty".

Men jag vet att ni inte menar så. Men jag ser det så.

För jag är fast i en skev verklighetsbild. Jag jämför mig med människor som har anorexia, där jag ser något med mig själv som ingen annan verkar se.

Min version: Alla har någon allierad i min fiendeskara. Alla vill mig illa på ett eller annat sätt, med ord eller slag. Det pratas bakom min rygg, jag är rädd för att umgås bland folk för vad jag tror att dom tänker om mig. Jag har svårt att lita på människor, och ett förtroende kan brytas fort. Får jag inte bekräftelse på att jag är en bra vän eller har gjort något bra eller är bra så är jag fel. Automatiskt.

Alla andras version (hur jag uppfattat det): Mina vänner vill mig väl, alltid. Dom vill bara att jag ska berätta för dom när jag mår dåligt, och så kan dom hjälpa. Det finns inga allierade till mina fiender, hur dumt låter inte det? Alla hatar mig inte, de flesta känner mig faktiskt inte, och vill ha en egen åsikt om mig. Alla snackar inte skit om mig, hur kan jag tro det? Jag får bekräftelse.

Som ni ser så är det ganska olika. Och nu när jag läser min version så ser jag ganska paranoid ut jämfört med alla andras (som jag inte tror stämmer, men i alla fall).

Men visst, jag är paranoid. Tack E, P, M och alla som dissat mig.

För man kan inte utveckla paranoia på egen hand. Eller?

Jag kom precis på hur tragiskt det låter. Att den här stunden skulle vara den lyckligaste på länge?

Jag är tom på insidan, kort och gott.

Jag har ingen vidare utsikt. Taket nedanför mitt fönster och en del av grannens trädgård. Sen är det bara en massa träd.

Jag känner mig instängd i mitt lilla, mörka rum. Jag behöver komma ut och röra på mina vingar, andas och sila luften mellan tänderna.

Det gör så ont.

Det gör så ont att vänta. Och det finns så mycket jag bara skulle vilja skrika ut till världen! ...men om jag hade gjort det så skulle ni bli arga. För jag tror inte att jag inbringar någon respekt.

Ibland, någon gång, skulle jag tycka att det var fint om man blev satt i första rummet. Bara så att jag får känna på hur det är. Av någon.

Jag känner mig inte hemma någonstans. Inte konstigt att jag längtar så till att flytta hemifrån. Jag vill skapa ett eget hem, där bara jag får plats, med mer yta och frihet att sprida ut mina vingar.

NU har jag gjort mitt, och skickat sms till alla där jag frågat vad som händer på midsommar.

Så kom inte och klaga på mig sen.

I lite mer än ett år har det suttit där runt min handled... Men det kändes konstigt med bara ett, så jag dränkte handen i tvål :D Haha, min hand är helt röd nu, men det gick att ta av det utan att klippa! Jay!

Nej.

Jag saknar känslan av att vara älskad och att älska.

Det var ett år sedan, nästan exakt, som jag kände så. Jag tror att det var den 26 april som vi sa att vi älskade varandra i din säng. Vi fumlade och vågade inte säga det. Du sa det först, nästan stammandes, och jag besvarade med en kyss och sa "jag älskar dig med". Efter den dagen vad det vi. Tills du tappade känslorna för mig under hultsfredsfestivalen och vi gjorde slut i slutet av augusti.

Nu är jag kär i K. En helt annan bokstav, och jag hoppas att du vill ha mig. Jag är hopplöst kär. Helt körd.

Jag gråter varje kväll för att jag är så orolig över vad du ska bestämma dig för, jag har inte riktigt fått ett svar.

Jag är kär i dig K. Och det gör så ont när jag inte är med dig.

Jag har nu varit inne och snokat lite i A och last K's bilddagböcker. Och jag ser "Jag älskar dig" överallt. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag. 

Jag lär hemsökas av dessa tankar.

Anna Ternheim - You mean nothing to me anymore spelas på repeat, men den får mig att lipa som en jävla fan.

Jag tar en klunk och älskar med luften -igen.

"det skiter jag i, ni är otroliga. det ska vara ni som har mest makt egentligen. ni är smartare än många män. ni utvecklas snabbare. ni är helt otroliga. det är ni som bär barn i 9 månader, vad fan gör killen? inte ett skit"

Det var det mest otroliga, mest awesomewrite som jag någonsin hört från någon av det manliga släktet.

CHEERS TO RICARD!

<3

Det var längesen jag skrev en dikt, så här får ni en ny.

Skrev precis ett handskrivet brev till K. Ska skicka det imorn, så kanske han får det på måndag.

Jag är verkligen helt tom, jag har inte ens några tårar kvar.

Jag bevakar inte Ett och Två's bloggar längre i alla fall. Och jag älskar och litar på Tre. Och Fyra = K.

Pratade med min kära Ema idag, och vi bestämde att vi ska fika någon dag i veckan! Och se om Clibbe inte jobbar, och se om hon vill hänga på. Mina gurls, omnomnom.

Wow, jag började dricka min pärondryck när jag började skriva det här inlägget, vilket var ca fem minuter sedan, och det börjar redan känns av.

Jag har ju inte ätit något på hela dan, kan vara det.

Magnus Uggla slår huvudet på spiken alltså. Han är awesome, hans texter är awesome.

Jag saknar all musik jag hade på hårddisken hos mamma.

Jag har knappt någonting här, bara ny musik. Jag vill ha gammal Magnus Uggla! Nu!

Nu ska jag fortsätta dricka mig onykter, ha en trevlig söndag

Pusshej.

Vågar jag logga in på bloglovin och läsa bloggar?

Jag kanske ska sluta läsa era bloggar. Mitt hjärta hoppar flera steg för att jag tror att det ska stå något om mig.

Jag måste släppa taget.

Nu.

Jag ska lipa till äckliga snyftfilmer och sakna. Lyssna på äcklig snyftmusik musik och poppa popcorn och dricka läsk kanske. Eftersom att jag gett bort min sista sprit till syrran nu så återstår bara en liten flaska champagne, "å de bli man ju int full på!"

Så det får bli läsk.

Det var faktiskt längesen jag satt och blev full i min ensamhet. "Good job, girl!"

Nä.

Jag undrar hur det kommer att gå för mig när jag är 20, och får köpa själv. Ajaj, fyllebult. Äsch, då blir jag som majoriteten av alla svenssonkvinnor. Tar sig en flaska vin på kvällen och vaknar tidigt dan efter för att gå till sitt tråkiga jobb på Posten/Ica/Socialen.

Jag drar inte alla över en kam, jag går efter tvprogram och min mamma.

It runs in the family, or what?

Cigg har jag gott om, men inte fan kan jag röka dom nu när halsen är dum. Igår vid matbordet tog pappa upp det. "Du kanske alltid får hosta vid förkylning för att du röker? Hmmm?"

Nää, kan det vara så?

Jag erkänner aldrig.

Jag kommer sluta som Bridget Jones.

Uppmärksamhet är inget bra, det får mina hormoner att löpa amok och min hjärna att ta dumma beslut. Av alla dumma saker jag kunde tänka mig att göra så väljer jag hjärtekross. Det brukar inte ens finnas på menyn i min resturang. Men någon var bestämd på att jag skulle börja servera nya saker. Det blev ingen populär rätt. Det blev ganska fel faktiskt. Så fel att jag nu står här som en idiot, utan dig.

Alla ansikten flyter ihop till ett, men när det väl kommer till kritan vem jag gett mitt hjärta till är det som att spela rysk roulette. Man vet aldrig vem som får kulan.

Jag lyssnar på Markus Krunegård och ryser. Hostar sönder min hals och drar in snoret i näsan.

Så när jag får smällar och slag för att jag beter mig fel blir jag lite sur. För jag jobbar på det, actually!

Till en,

Jag skiter i om du snackar skit bakom min rygg.

Till två,

Jag är inte kär i din pojkvän.

Till tre,

Jag börjar förlora förtroendet för dig.

Till fyra,

Bestäm dig, annars byter jag räls och fortsätter en annan väg.

Other...

Jag är sjuk idag! Har hostat hela natten och jag har jätteont i halsen. Är sur på fyra som inte verkar vilja bestämma sig. Jag kan liksom inte vänta för alltid.

Nu ska jag hosta lite och fundera på en snyggare design till min blogg.

Puss & Grek.

Just det, kommer börja sälja lite saker som jag syr och pysslar med, av inspiration från PysselKajsa's blogg!

Jag gör för tillfället rosetter (hårspännen osv) i olika material, och kan även sy klädesplagg på beställning! :)

Bilder kommer inom kort.

Nu ska jag duscha, och sen ta kort på lite saker jag ska lägga ut på tradera. Need money!

Jag är arbetslös och gör ingenting! Tråkigt.

Hoppas hoppas hoppas att jag kommer in på hik.

Puuuss!

Det låter hemskt, men som jag alltid brukar säga, "jag tror på det jag ser". Och det stämmer även här. Jag kommer inte fatta att det är slut förens i augusti när jag inte går tillbaka till skolan. Sjukt egentligen.

Det kommer kännas som ett vanligt sommarlov; jobba, umgås, festa och om jag har tur så sträcks min lycka till det ultimata.

Vecka 26 eller 29 (kommer inte ihåg när det var) kommer jag få reda på om jag kommit in på hik!

Jag fick ett stort brev här om dan från hik. Jag trodde seriöst att det var ett antagningsbrev, så jag slet upp det! ...För att se att det var en inbjudan till öppet hus den 25 Juli. :(

Men jaja, kanske ska hälsa på kalmar högskola den 25 juli då, måste ju kolla in skolan jag kanske ska gå på!

Ska se om jag kanske ska börja söka bostad utifall att. Man kan ju alltid tacka nej om man inte kommer in på skolan.

Men exakt hur ska jag klara mig utan mina vänner?

Jag har köpt rosor idag, men det är en hemlighet. Blev bara till dom som jag tycker ska ha en ros, för olika anledningar.

Men det är en hemlighet.

Nu lyssnar jag på OK Go och dom är supa-åsm. Hittade dom av en slump på youtube, där jag hittar allt annat haha. Men i alla fall! Jag såg deras awesome video till "Here it goes again" där dom hoppade runt på .. springband? Äh, jag läger upp videon så får ni se själva :D

Den riktiga videon är inte tillgänglig i sverige längre... av nån dum anledning :( Så ni får en version som några elever på en skola gjorde! :) Precis samma dans :D

Love it! Haha :D

Här kommer en riktig video med OK Go P:

 

Nejmen ah, tjena fän.

Hoho, det luktar mat och jag är jättehungrig!

Jag tar studenten imorn, HELT OMFG WAOW :D

HOPPAS att jag kommer in på hik! Jag vill verkligen.

Har inte så mycket att skriva idag mer än att jag måste sova tidigt idag för att jag ska upp tidigt imorgon och dricka champagne.

Puss!

 

Nu lyssnar jag på The Script. Dom är awesome! Som du ungefär. Fast du är ännu mer awesome. Och jag är kär.

And I can't belive I told you!

Nu ska jag gå ner och börja med maten, tjing.

 

Asbra låt!

Det här är inte full version, men jag pallar inte skriva ner resten av texten.

Ni kan kolla fler bloggar jag designat i Länkar längre ner :)

Min lilla undertext i headern är ironi, bara så att ni vet. Eller ja, vem skulle vilja dansa på taggiga rosor?

Haha.

Hoppas att du kan förlåta mig.

 

Men ni lyssnar ju inte.

Det är jobbigt för mig att prata om saker som gör mig illa, det har jag redan sagt till er. Då hjälper det inte att ni gör det svårare för mig att öppna mig.

Jag sluter mig hellre igen, som ett ostron som kramar åt sin pärla.

Så imorgon ler jag igen, och hoppas på att ingen frågar.

 

Grattis syrran 17 år!

Besök hennes blogg här.

 

Den här veckan är körig. Jag ska sy upp min balklänning, städa mitt rum (det är kaos), fixa mitt hår... Det tar tid.

Allt innan torsdag helst också. Så nu ska jag inte blogga mer, utan städa mitt rum och lyssna på Taylor Swift!

Nona -out.

 

 

Snart blir det mumsmat, jag är hungrig.

Lyssnar på Säkert! och dricker vatten i en gammal "pripps energy"-vattenflaska. Den är gul och ful.

Tar studenten på fredag och jag längtar faktiskt mer än jag inte vill. Jag vill bort från allt det här! Jag kommer fortfarande ha kvar mina vänner, och jag ska göra allt för att vi ska träffas ofta.

Jag vill vill vill verkligen komma in på hik, annars kommer jag få sitta hemma ett år, blä. För finns det jobb till oss ungdomar kanske? NÄ just det.

Jag röstade i EU-valet i fredags också. Förtidsrösta i skolan is actuallythe shit. För jag vill ju inte rösta på samma dag jag ska gå på bal, haha. Jag tänker inte skriva vad jag röstade på, för det har ni inte med att göra.

Idag har jag solat och faktiskt fått lite färg, otroligt. (Eller så inbillar jag mig bara det)
Ska pressa i sommar alltså, vill bli hälsobrun och inte sjukhusblek som jag är nu.

Jag har fixat en massa reklam till min blogg, kul va? Tryck på den så tjänar jag pengar, wiie.

 

Om exakt en vecka åker jag till kalmar, stannar en vecka också. I hemlighet är det pirrigt, men jag är rädd att du skrattar åt mig om jag säger det.

Nu ska jag snart ut och sola lite till.