Jag känner hur pannan rynkas under handen. Den rynkas av värken i bröstet, av nåt som sitter fast och inte vill komma ut. Du sitter fast.

Eller sitter jag fast?
Hur som helst så gör det ont, och det vill upp genom halsen och ut genom munnen! Men inte.
Jag har drömt för högt, jag börjar förstå det. Och jag ska hålla tyst så att jag inte dör. För det lär jag nog göra om jag får ett nej till. Tanken på det får det att regna. Att det kunde kännas så mycket att hålla en hemlighet. Jag brukar inte få hålla många hemligheter, för.. well. Jag glömmer dom så fort.
Det här spårar iväg till något fult. Kategori - övrigt passar bra.
Usch.