Om jag nu ska gissa på hur många som kommer konfrontera mig i verkligheten (eller över huvud taget) så blir antalet inte högt. Skulle nog gissa på att ingen skulle bry sig det minsta och därför tar jag heller aldrig upp det face-to-face.

Återkommer med resultat.

---

Övrigt:
Jag hatar frågorna "Hur är det? :/", "Hur mår du egentligen?" och "Vad tänker du på?".
Första och andra frågan ställs alltid utav artighet, för när jag ger svaret "Det är helt okey" så är det helt okej. Det är inte dåligt eller något jobbigt, det är helt okej.
Den sista frågan är hemsk. För hur ska jag kunna förklara mina tankar?
-Vad tänker du på?
-Stjärnorna, alkohol, musik och snö.
Ni skulle aldrig förstå. Poeten skulle förstå. Poeten skulle bara titta på mig och veta exakt vad som gömde sig bakom mina ögon.

Och bara för att jag har skrivit där uppe att jag gör en undersökning på hur många som kommer att reagera så kommer några reagera.
Och jag vet exakt hur det kommer att se ut hörni;
"Hur är det med dig? :/"
"Det är väl okey :)"
"Säkert? Läste i din blogg.."
"Jaha, äh, men det är okey :P"
"Bra :) förresten, halloween blablabla"

...

Jag är så van vid det här laget. Jag är så van vid att du aldrig tänker på mig och att du aldrig offrar för mig.
jag ska inte kräva jag ska inte kräva jag ska inte kräva
Ibland är jag kluven, vet inte vad jag ska göra.